Efter Brett Ratner's innehållslösa X-Men: Last Stand, och Gavin Hoods obevekligt genomruttna X-Men Origins: Wolverine förväntade jag mig knappast att X-Man: First Class skulle vara något annat än Harry Potter i aningen häftigare miljö med folk i pastellfärgade munderingar (givetvis med tillhörande hjälmar); jag hade lite fel.
Matthew Vaughn (som också regisserat Kick-Ass) som suttit vid rodret denna gång, låter X-Men: First Class utforska dilemman och konflikt genom ögonen på sina två huvudsakliga leder; Charles Xavier (Professor X, James McAvoy) och magnetismpojken Erik Lehnsherr, som senare tar det lite mer snitsiga namnet Magneto (Michael Fassbender). Gamla och nya fiender sammanför duon, och snart tar de, ihop med en skara nyrekryterade (och färgstarka) ynglingar, sina första vacklande steg mot att bli de första X-Men. Under tiden har en samling aningen mer illvilliga mutanter skapat en egen grupp, The Hellfire Club - ledd av charmiga Sebastian Shaw (Kevin Bacon), som vill starta ett krig mot mänskligheten. Och med den tunga konflikten mellan USA och Sovjet Unionen ser han snart sin chans.
Tyvärr har tidsandan helt missat sitt mål - den "hippa" tonen som genomsyrar filmen skär sig markant mot det sextiotal det är tänkt att föreställa; med allt högteknologiskt dravel skulle det lika gärna kunna vara nutid. Men kan man komma över detta stolpskott till periodmiss och vidrigt haglande moralkakor som "Du är fin som är!" och "Normalt existerar inte!" är det faktiskt, förvånansvärt nog, en ganska bra film. Ja, det finns en snuskig pekpinne för mycket, och vissa karaktärer hinner nätt och jämt presenteras, men det fungerar.
Mattew Vaughn har efter sin skarpa kritik mot Brett Ratner, och uttalande om hur han själv hade åstadkommit något så mycket mer fantastiskt, utan tvekan en hel del att leva upp till - det gör han absolut inte, men han gör ett värdigt försök.
Cowboys i vit hatt och cowboys i svart hatt, med andra ord - ljummet, och inga konstigheter - det är helt okej som ett startskott på en ny trilogi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar