Paul.

I den strikt barnförbjudna sci-fi-komedin Paul, får vi följa nördstereotyperna (sladdriga t-shirts, flottigt hår, ni vet?) Graeme (Simon Pegg) och Clive (Nick Frost) som besöker seiretidningsmässan Comic Con i Sandiego, och sedan ger sig ut på en road-trip till olika berömda UFO-relaterade platser så som Black Mail Box. Givetvis dröjer det inte länge innan de, strax utanför Area 51, möter Paul, en utlänning med attityd, som är på flykt från en avslagen samling Men In Black-osande Arkiv-X-aspiranter utsända av FBI.

En klassisk, lagom komplex och lättsmält historia, med andra ord.

Dynamiken känner man till viss del igen från Shaun of The Dead och Hot Fuzz, som duon Simon Pegg och Nick Frost också spelade huvudrollerna i, och med den delvis roligt skrivna utomjordingen Paul (Seth Rogen), som bäst kan liknas vid en öldrickande buskis-E T, torde detta vara en självklar skrattfest. Inte minst för att det denna gången dessutom är Greg Mottola (Superbad) och inte Edgar Wright som sitter vid sparkarna.

Förvånansvärt nog resulterar det i ett långdraget och komikfattigt äventyr som får Ultra Violet, där orden "SLOW MOTION BACKFLIP" utgjorde de första åttio sidorna av manuset, att kännas som ett plausibelt alternativ till underhållning. 

För filmnördar (sorten som citerar Mulder), eller folk som anser att Lost In Space är höjden av komik, finns det en uppsjö av lustigheter och referenser att glädjas åt i Paul. Men lika ofta som humorn är finurlig, kvick och perfekt levererad känns den purbertal och behandlar publiken som en samling debila nötter, som om ett finger genom hålet i en flottig munk följt av lika fåniga som uttjatade "anal probe"-skämt (ni vet, det där som South Park roade oss med 1997?) skulle räcka för att vinna skratt femton år senare.

Floden av barnsligheter varvas ibland av ren briljans, som kommentaren om att engelska poliser inte bär vapen: "No guns? Then how are they suppose to shoot anybody?", och det räcker för att göra Paul sevärd. Men när skaparna av Superbad och Hot Fuzz går samman förväntar jag mig mer än något som simmar strax under vattenmärket för dussinkomedi.

Ni kan bättre, killar!