Med tiden har det tyvärr skett ett betydelseskifte; uppmuntra har plötsligt blivit granne med tvinga, och perfekta spelögonblick är ersatta av en lista med diverse obetydligheter att bocka av.
Jag tänker främst på World of Warcraft, som i grund och botten består av vansinnig samlarmani och sifferonani - man samlar för att raida, och när man raidar samlar man för att kunna fortsätta raida.
En sluten cirkel - man använder sina siffror för att minska fiendens siffror så att man kan få bättre siffror.
Givetvis finns också dagliga sysslor som att döda en särskild boss som slumpmässigt väljs ut av spelet dagligen, och vars bortgång man sedan belönas för - en belöning som direkt leder till fler digitala prylar som ger mer fördelaktiga siffror. Eftersom man som spelare väldigt gärna vill raida och därmed är i behov av gynnsamma siffror får man självklart definitivt inte missa en enda dags arbete (och ja, jag väljer det ordet, för det är precis vad det är).
Parallellt med denna eviga jakt på nummer, råder det någon slags epidemi i Azeroth som direkt förvandlar (för att generalisera en aning) alla spelare till antingen idioter eller elitister med ett ego så svullet att Anna Bok framstår som prinsessan på ärten i jämförelse. I fokus ligger, förstås, siffror; "Har din hjälm verkligen rätt siffror för att du ska få vara med och leka?". Och hur många e-individer är det inte som till höger och vänster delar ut "fucking n00b", och bestämt hävdar att alla andra är idioter trots att de är dem själva som ligger med ansiktet neråt i elden?
Det är, sannerligen, inget trevligt klimat.
Jag hade, tidigare i vecken, återigen tänkt besöka Azeroth, men vid närmare eftertanke spenderar jag nog hellre min sommar med Tetris. Eller med kolera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar