Konventionstrogna tvådimensionella plattformsaspiranter finns det gott om på internet. Majoriteten av dessa är oerhört stela och intetsägande - framför allt brukar kontrollen vara ett tydligt problem. Men emellanåt händer det att sidoperspektivet bidrar med ett alldeles fantastiskt spelbräde.
The Fcuk är - trots sin hemskt censurerade titel - ett sådant, och det följer samma bana som både Meat Boy (nej, inte Super Meat Boy, föregångaren!) och Braid, som det mer än ofta ger en uppskattande nick.
Narrativet följer vårat alterego som talar med sig själv från tjugo minuter in i framtiden; han ligger alltid steget före, och vi alltid steget efter. Det är precis så flummigt som det låter, men Time Fcuk håller sig på mattan utan att bli inbilskt förmätet (vilket tyvärr verkar vara en trendig stilistisk fluga när det pratas om simpla flashspel) i ett försök att bli något mer än det egentligen är (läs: konst); en lång serie tortyrkammare fyllda med kluriga pussel och sarkasm.
Jag kom till nivå # 27, så jag vet inte hur det slutar.
Time Fcuk hittar man här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar