Normativa äventyrsspel i skolan peka här - klicka är en genre som förklarats död om, och om, och om igen. Likafullt fortsätter en uppsjö av spel som bygger på just denna grundpremiss dyka upp och locka nya anhängare.
999: Nine hours, Nine persons, Nine Doors är ett mästerverk av sitt slag, även om titeln inte direkt rullar lätt av tungan.
Junpei, en student, vaknar ombord på ett fartyg. Hytten är sjabbig, hans minne står i dimmor, och som om det inte räckte tar fartyget in vatten. Som en av nio kidnappade satar tar Junpei (Junn-pej, eller Junn-paj?) snart del av ett sadistiskt spel - "The Nonary Game"; en lek på Liv och död, där död är mer frekvent.
999 går, som väntat, ut på att lyckas lämna fartyget med livet i behåll.
Ombord möts man av en serie rum som alla måste utforskas för att lösa de gåtor och problem man ställs inför. Spelmässigt ligger det nära granne med Professor Layton, vilket knappast kan ses som något annat än ett sagolikt beröm. Men det är i första hand en interaktiv novell, inte ett spel. Majoriteten av tiden spenderas i dialog och interaktion med andra karaktärer där valen direkt påverkar narrativet, och där emellan löser man de pussel och fällor som väntar på flykten ut ur det stora fartyget.
999 är fängslande, engagerande, bland de få spel på formatet som lyckats plocka en 18-årsgräns och ett oerhört förträffligt berättat digitalt äventyr. Det dessutom finns många vägar till frihet och sluten är många.
Tyvärr är det svårt att säga mer utan att smutsa ned en upplevelse som till stor del bygger på spelarens ovisshet. Men en sak är säker; äger man ett Nintendo DS och inte har spelat 999: Nine hours, Nine persons, Nine Doors så är man direkt skyldig sin gaming-själ att springa till sin lokala återförsäljare av interaktiv underhållning och tvinga dem att ta hem ett exemplar.
Är du kvar här än?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar