Dag #8,079.

Jag är vuxen. Någonstans finns papper som säger det iallafall; dricker kaffe och allt sånt (läs: fullkorn). Så i teorin är jag vuxen.

© Verkligheten däremot är en annan femma.

Självklart är det en ganska markant skillnad gentemot då jag var 8 år - till och med mot när jag var femton. Man hade sina hyss, tankar och idéer. Och även om jag är en (till större delen) annorlunda person idag hänger vissa manér kvar; barndomsspår så djupt rotade att de inte går att befrias ifrån. På gott och ont.

I mitt fall handlar om det om hur jag räknar pengar; alltså i paket med Pokémonkort. Det sker per automatik. Köper jag de där nya fräsiga jeansen kostar de inte 500 kornor utan helt enkelt 10 paket Pokémonkort. Ett nytt spel till min svarta monolit kostar 12 paket Pokémonkort. Ja, ni fattar.

Det är ett invant beteende, reptilhjärna, något som förlängt sig ner i ryggraden; jag kommer räkna mitt första husköp i Pokémonkort när jag är 35 och har egna barn.

Känns faktiskt ganska coolt, när man tänker efter.