Konst ur nördkultur.

Ibland, rätt ofta och nästan varje dag öppnas det en tråd för debatt om huruvida spel är konst eller ej. Emellanåt kan man tycka att det är en diskussion som pågått allt för länge; samma argument, tjuriga ungar med stora e-käftar och så de där killarna med monokel och hatt som tycker de är bättre än alla andra.

Personligen tror jag att spelbranschen skulle må bättre av att sluta jämföra sig med redan konstadlade medier. Det skulle sänka tröskeln för vad man försöker åstadkomma en aning; förslagsvis till en nivå som faktiskt går att uppnå. Om spel så småningom kommer att betraktas som konst, så kommer det ske genom en utdragen process, inte något som slås fast över en natt. Att vilja ha en förändring är förstås en central del i förloppet, men att argumentera in i leda kommer inte att förflytta våran kultur på evolutionskurvan - snarare tvärtom.

Vi behöver egentligen inte gå så långt bak som till för femton år sedan för att se en markant skillnad i den globala synen på spel - det har gått framåt. Med stormsteg dessutom. Film har haft möjlighet att utvecklas i hundra års tid, och skrift ska vi inte ens nämna. Är det konstigt att interaktiv underhållning ligger en påfallande bra bit bakom i utvecklingen?

Nej, inte alls. Fastmer är det märkligt hur långt vi har tagit oss inom en såpass liten tidsrymd.

Jag både hoppas och tror att vi går en positiv framtid till mötes. Spel blir en alltmer naturligare del av samhället, och utifrån samhället växer kultur, och i kultur gror konst.

Det lönar sig inte att ha bråttom; och tid har vi.