När kommunikationen brister.

X-Men: First Class.

Efter Brett Ratner's innehållslösa X-Men: Last Stand, och Gavin Hoods obevekligt genomruttna X-Men Origins: Wolverine förväntade jag mig knappast att X-Man: First Class skulle vara något annat än Harry Potter i aningen häftigare miljö med folk i pastellfärgade munderingar (givetvis med tillhörande hjälmar); jag hade lite fel.

Matthew Vaughn (som också regisserat Kick-Ass) som suttit vid rodret denna gång, låter X-Men: First Class utforska dilemman och konflikt genom ögonen på sina två huvudsakliga leder; Charles Xavier (Professor X, James McAvoy) och magnetismpojken Erik Lehnsherr, som senare tar det lite mer snitsiga namnet Magneto (Michael Fassbender). Gamla och nya fiender sammanför duon, och snart tar de, ihop med en skara nyrekryterade (och färgstarka) ynglingar, sina första vacklande steg mot att bli de första X-Men. Under tiden har en samling aningen mer illvilliga mutanter skapat en egen grupp, The Hellfire Club - ledd av charmiga Sebastian Shaw (Kevin Bacon), som vill starta ett krig mot mänskligheten. Och med den tunga konflikten mellan USA och Sovjet Unionen ser han snart sin chans.

Tyvärr har tidsandan helt missat sitt mål - den "hippa" tonen som genomsyrar filmen skär sig markant mot det sextiotal det är tänkt att föreställa; med allt högteknologiskt dravel skulle det lika gärna kunna vara nutid. Men kan man komma över detta stolpskott till periodmiss och vidrigt haglande moralkakor som "Du är fin som är!" och "Normalt existerar inte!" är det faktiskt, förvånansvärt nog, en ganska bra film. Ja, det finns en snuskig pekpinne för mycket, och vissa karaktärer hinner nätt och jämt presenteras, men det fungerar.

Mattew Vaughn har efter sin skarpa kritik mot Brett Ratner, och uttalande om hur han själv hade åstadkommit något så mycket mer fantastiskt, utan tvekan en hel del att leva upp till - det gör han absolut inte, men han gör ett värdigt försök.

Cowboys i vit hatt och cowboys i svart hatt, med andra ord - ljummet, och inga konstigheter - det är helt okej som ett startskott på en ny trilogi.

(￣へ￣ )o

Så hundguden är ett högre väsens avkomma och vaktar gulddrakeportarna, som är den största Ryuketsu(?).

Undertexter enligt Wikipedia;

"...added information to help viewers who are deaf and hard-of-hearing the dialogue, or people who cannot understand the spoken dialogue."

Very, very excite!

På E3 2010 visade Konami och Taki Fujii perfekt exempel på en väl genomförd presskonferens, om än en elegansbefriad sådan.

Inför årets mässa hoppades jag inte på fler "You will be SUCKED! Veeery exercise!", men däremot hoppades jag på samma personliga och avslappnade inställning; det var uppfriskade bland alla kostymer, perfekt inövade repliker och försök till skriven humor.

Tyvärr fick jag en serie förinspelade klipp med utvecklare och tillhörade förtittar.

Med förra årets katastrofsuccé i bagaget känns det både väldigt opersonligt och stelt med ett så pass noga utstuderat och kontrollerat upplägg som en förinspelad "konferens". En grönskärm och fräcka klipp gör helt enkelt inget engagerande, det är vad som sägs som väcker intresse. Men när dessa ord silats genom ett extremt noga planerat manus, och drabbats av omtagningar i massor, försvinner både den passion och intimitet som annars gör utvecklarna så intressanta. Givetvis handlar det först och främst om spelen, men att deras femtiofem minuter långa klippserie metsadels bestod av vad som verkade vara hemgjorda Youtube-filmer är tämligen motsägelsefullt om deras mål nu var att rikta våran uppmärksamhet mot spelen snarare än skaparna.

Nåväl.

Att säga att jag är belåten med de spel som visats upp är en underdrift, om något så är jag i ett nästan euforisk tillstånd. Men jag hade väldigt gärna sett något mer färgstarkt och närvarande från Konamis sida - det känns bara nonchalant när en utvecklare av deras kaliber inte infinner sig på världens största spelmässa. Kanske var Konami rädda för ytterligare ett "wan mijjon troooooops, whaaaoww!"-spektakel med Tak Fujii i spetsen - personligen hade jag inte alls tackat nej. Men en konferens kan låta utvecklarnas personligheter ta plats utan att vara smaklös, och ett företag som årligen omsätter en halv miljard dollar borde vara mer än kapabla att åstadkomma något sådant.

Vi kanske kan få ett mellanting nästa år, Konami?

Årets, aningen mer subtila, konferens hittar man här. 

_(++)/.

Jag vet inte vad de egentligen pratar om, men något säger mig att Google Translate har varit i farten. Om inte, så röstar jag på den mest icke-konformistiska frukten; tomat!

Terra Nova.

En kombination av Stargate, Jurassic Park och Avatar; enkelriktade portaler, dinosaurer som attackerar diverse terrängfordon och en orörd, lummig planet.

Även om uttrycket "tänka utanför lådan" inte direkt får en ny innebörd, så borde Terra Nova vara en given succé både kommersiellt och artistiskt. För vad kan gå fel när det rör sig om både Steven Speilberg och dinosaurier?

Förmodligen ganska mycket.

Istället för den eufori som jag egentligen borde uppleva känner jag raka motsatsen till all form av välbefinnande; Terra Nova bådar absolut inte gott. Antar man dessutom att den sjaskigt animerade reptilen i slutet, av den förtitt som cirkulerar på internet, sätter standarden har jag svårt att greppa hur Fox var villiga att investera en så pass stor budget (fem miljoner dollar per episod, sexton för pilotavsnittet). Ska man dessutom tro den information som läckt kring serien är antagligen den uruselt datorgenererade dinosaurien seriens höjdpunkt.

Handlingen, om den nu förtjänar epitetet;

"The show begins in the year 2149, a time when all life on Earth is threatened by extiction. In an effort to save the human race, scientists develop a porta allowing travel 85 million years back in time to prehistoric Earth. The Shannon family joiin the tenth pilgrimage of settlers to Terra Nova, the first human colony on the other side of the temporal doorway. However, they are unaware that the colony is in the middle of a group of carnivirious dinosaurs." - Terra Nova, Wikipedia.

År 2149 är dinosauriernas existens knappast en nyhet, än mindre ett mysterium. Om man färdas bakåt i tiden, till en period då Jordens invånare var gigantiska reptiler, kan man antagligen förvänta sig att mötas av just gigantiska reptiler utan att bli måttlöst förvånad. Att vi kan uppfinna en tidsmaskin med saknar förmågan att överleva rovdjur är löjeväckande - varför anstränga oss vetenskapligt men helt negligera det faktum att det krävs andra sorters resurser för att en grupp nybyggare ska kunna skapa en säker beboelig plats? 

Jag förstår att allt inte går enligt den strategi de planerat, det gör det sällan i drama, men att vi skulle vara så dåraktigt underutrustade (fräckt ord, "underutrustade") är fånigt - det handlar ju bara om våran existens...

Osökt reses ju också ett annat, kolossalt, frågetecken; varför inte resa några hundra år bakåt istället? Eller till vilken tidsperiod som helst som har en tydlig brist på hungriga godzillakopior?

Terra Nova får pluspoäng för Stephen Lang, men när man senare, någon gång runt 2:21, hör ett desperat och väl inövat "Our son is out there!" är allt hopp, återigen, som bortspolat.

Serien är tänkt att ha premiär i höst.

Konsten att mjölka en ko.

I höst släpps Call of Duty: Elite som är tänkt att fungera som en multiplayerportal mellan Call of Duty: Black Ops och Call of Duty: Modern Warefare 3. Tjänsten kommer att erbjuda två alternativ; gratis och som prenumeration. De som väljer att betala för sig kommer att få nedladdningsbart material automatiskt, och de som väljer gratisversionen kommer ha möjlighet att köpa samma material.

Så nu ska alltså en prenumerationskostnad för något jag redan betalat fullpris för staplas ovanpå den redan regelbundna utgiften för Xbox Live (Playstation Network är fortfarande gratis, nyckelordet är "fortfarande") för att jag ska få ta del av privilegiet att tillgå extramaterial jag eventuellt inte alls är intresserad av?

Är det bara för mig varningsklockan ringer?

I grund och botten är en portal mellan spelen är inget dumt påfund (egentligen är jag smått förvånad över att det inte redan finns) då spelare efterfrågar både detta och möjligheten att på ett vettigt sätt kunna övervaka matchstatistik. Problemet ligger i att Activisions affärsplan är baserad på eventuell avkastning - glada aktieägare och profit - sedan har tjänsten utvecklats därefter, när det egentligen borde vara omvänt.

Halo Waypoint, som funkar ungefär likadant, är gratis. Att spelvärldens största spelserie inte skulle vara förmögen att leverera en likartad tjänst kostnadsfritt är ett skämt och ett slag i ansiktet på de miljontals spelare världen över som satt Call of Duty-sviten på den tron den just nu besitter.

Betala för vad ni väljer att ge mig?

Aldrig.